C’est la vie in Spain
Flugor. Surrande flygande och kittlande badar de sina sökande fötter i svetten i min panna. Likt de storväxta djur vars tarmrörelser försatt mig i denna situation viftar jag med hästsvansen i ett tappert försök att dräpa dem. De tar ett varv runt mitt huvud och slår sig ner igen.. Why bother?
Minns helgen, ledighet, solsken vänner och en utekväll med mer eller mindre lyckat resultat. Dagen efter med en tröja som luktar fel kille, en betonghjälm på huvudet och en konstig stämning. Det löste sig och sen var det bra, bättre, bäst för vi är i Spanien och hur kan man vara deppig?
Jo förstås. Minns även denna morgon. “Dos de vosotros a actividades hoy” eller liknande mumlat på andalusisk spanska utan några S i slutet. Do. Vosotro. Actividade.
Dos a actividades betyder solo una a los animales. Getterna var piece of cake. De avger små harmlösa men möjligtvis problematiska små kulor. Inte som hästarna. Inte som åsnorna.
Efter en timme har solens halvhjärtade försök att bryta fram resulterat i hetta. Svetten är värre. Saknar morgonens hopplösa men barmhärtiga molnhimmel. Efter en timme och en kvart är jag klar. Med ömma armar stapplar jag tillbaka till rummet. Känner igen den instängda lukt man börjat, ironiskt nog, förknippa med frihet. Ner i sängen.
Sex dagar till Malaga och kravlöshet, lycka och sol sol sol. Längtar.
