En dag för att fira våra stamceller
..ena hälften av dem alltså.
Vi har väldigt bestämda traditioner på morsdag, jag hoppas det fortsätter så nåt år till.
Jag är inte riktigt redo att vara utan farmor! Själviskt, jag vet. Varje gång vi åker dit, alldeles för sällan, känns det som sista gången. Farmor är 90 år och inte på hälsans topp. Vill åka dit oftare men vågar inte. Är rädd att hon inte ska känna igen mig, jag hatar när det händer. Förstår henne dock, hon har många barnbarn och jag förändras väl en del ibland med hårfärg osv. Idag hette jag Jenny :)
Farmor var dock pigg och glad idag och när vi bjöd in henne till Konrads student lät hon positivt inställd. Men om hon har en dålig dag kan det bli svårt. Hoppas verkligen att hon kommer, det var längesen vi var nästan hela släkten tillsammans. Hoppas hon kan komma på min student!
Efter besöket hos farmor blev vi bjudna på den årliga lunchen på golfklubben av Pias mamma med hennes släkt. Gratis trerätters kittlar alltid gott i kistan, haha. Nä men det var trevligt som vanligt! Robin har flyttat till Stockholm så han var inte där, kasst. Vi brukar kunna föra bra konversationer. Nästa år kanske Konrad inte är med heller, nu när han ska flytta till Umeå. Bara jag och Fredrik kvar då! Jag har en känsla av att Fredrik inte är intresserad av samma saker som mig.. Känns som att jag får en fjortisstämpel av honom, haha! Aja, gillar alla mina bröder hur som helst. Nu kanske mn har boende i både Stockholm och Umeå när man känner fört.. Om jag nu någonsin skulle vilja åka till Umeå!
Puss å Smisk på er alla, och kom ihåg att krama era mammor varje chans ni får, inte bara idag utan varje dag!
